I går var det 6 månader sedan min son tog sitt liv
Jag har haft tunga 6 månader utan min son som bara var 17 år gammal då han beslutade sig för att lämna oss, jag drabbades av en tung depression efter hans bortgång och av social fobi, drog mig undan till ensamheten.
Jaq har levt med skuldkänslor, ångest, sorg, saknad, bitterhet och frågor som Varför? Jag blev sviken av övrig släkt som ansåg att det var mitt fel att min son är död, men ingen av dem hedrar minnet av min underbara son, ingen av dem fanns i hans liv då han levde.
Jag har haft dagliga känslor av att vilja följa efter min son, men kommit fram till att jag hör hemma här till sist, hos maken och mina andra barn.
Jag vill visa världen att min son levde här i bland oss alla och att han bör sörjas av oss alla för det är en tung förlust då en ung människa beslutar att ta sitt liv. jag förstod aldrig hans inre känslor, jag förstod inte att han mådde dåligt.
Förlåt mig detta mitt älskade änglabarn
I går var det 6 månaders dagen, vi besökte dig på minneslunden med blommor och ljus, jag är så stolt att jag är din mamma och att jag fick chansen att vara en del av ditt liv.
Du är älskad, du är saknad men du blir aldrig någonsin glömd " Kim Lindqvist"
Mamma
Besök gärna min blogg. Http://toves-tankar.bloggplatsen.se jag skriver om min sorg, min väg tillbaka efter sonens självmord. Saknad och massor av inre känslor.
usch, när man läser dras man verkligen med av känslan att förlora någon som har tagit sitt liv.
Jag har varit med om samma sak , dock en väninna .
Man ställer sig sådana frågor jämt, saknaden är oändlig och som du säger, man glömmer aldrig personen - det är ju däför man sörjer, för att man har förlorat någon som har betytt mycket.
Förstår inte folks anklagelser, alltid när man har det som jobbigast händer det något som gör det ännu jobbigare.
Lider med dej och familjen!
Bara att kämpa på i denna världen.
R.I.P Kim.
Många stärkande kramar till dig och familj!
Du är otroligt saknad! <3
Usch, det där var verkligen hemskt att läsa. Framförallt för att jag varit i en situation för ett tag sedan under långa perioder där jag velat ta mitt liv. Då läste jag mycket sådana här texter som hindrade mig från att göra det när jag insåg hur dåligt min mamma och mina anhöriga skulle må. Nu går jag på antideprssiva och mår mycket bättre!
Uchamig! :-( skickar styrkekramar