Eftersom ingen tycks ta mitt inlägg så viktigt! Så kan det vara väldigt viktigt för mig! Sotgen efter ett älskat djur KAN vara större än efter en älskad människa! Men det har folk så svårt att fatta!

Nää vad hemskt! ;-( skickar styrkekramar. Kände likadant då jag förlorade mina marsvin :-(

Rambriko jag förstår dig precis! Jag fick ta bort min katt i fredags, han var gammal och sjuk men det är ingen tröst, jag håller på att sörja ihjäl mig. Han har en bror som också är sjuk och bara att veta att jag måste gå igenom det här igen inom överskådlig framtid gör mig handlingsförlamad och djupt deprimerad.

Sorgen efter ett djur kan absolut jämställas med sorgen efter en människa, jag håller med dig. Vissa förstår det och vissa anser inte att djur kan värderas på samma sätt men det behöver vi inte bry oss om. Jag har aldrig hittills sörjt en människa som som jag nu sörjer min katt. Dessutom påminner allt om honom. Idag när solen lyser hade han legat på balkongen, det var bland det bästa han visste. Så jag förmår mig inte att sätta mig där trots att det är skönt väder. Jag hoppas han är på ett annat soligt ställe nu och att vi en dag träffas igen.

Jag förstår att du mår fruktansvärt nu, och att båda försvann så tätt inpå . Jag är så tacksam för att min andra kisse finns kvar hos mig men oron tär, det är på lånad tid, och jag undrar ju också hur han mår av sin förlust. Dessutom flyttade husse för en dryg månad sedan. Det är bara för mycket nu.

Jag förstår dig och känner likadant, jag kommer sakna mina djur förevigt. När de har funnits med under så många år, levt så nära, närmare relation än med människor på ett sätt så blir livet halvt när de försvinner och hjärtat brister. Tomheten och saknaden tär och varje dag är en plåga.

Har du fler djur? Hur känner du inför att skaffa nya? För mig är tanken totalt främmande nu men samtidigt skulle ett liv utan djur vara fattigt, men isåfall måste man sörja "klart" (det innebär ju inte att man glömmer det gamla djuret, de finns alltid kvar inom oss och i minnena) och sedan känna en ny känsla och längtan växa och att man är redo att välkomna ett nytt liv till sig. Ingen ersätter någon annan, det går inte. Men man måste vara redo isåfall både för djuret och sin egens skull.

Varma tankar till dig!

Beklagar sorgen. R.I.P

Sorgen efter ett djur kan vara lika stor som efter en människa. Jag skickar dig många tankar och kramar i din sorg!

Jag blev för några veckor sen tvungen att låta min katt somna in. Jag förstår dig precis, det är totalt genomvidrigt att ta beslutet. Tomheten, saknaden och sorgen sitter kvar så länge.

Jag beklagar din sorg och sänder dig varma styrkekramar!

Sorgen efter ett djur eller flera är precis lika stark som om du förlorat en nära människovän. För mig är djuren en källa till ovillkorlig kärlek, närhet och ja, mera kärlek. Jag fruktar tiden då mina katter kommer gå ur tiden.

Så jag lider med er alla som nyligen förlorat era djur! Massor av kramar till er!

Förstår dig.. Att förlora ett husdjur är hemskt! Jag förlorade min älskade älskade kattunge i oktober 2011.. sörjer fotfarande.. Det är hemskt, bara hemskt.. Och stackars dig som förlorat 2 hundar på 3 veckor!

Jag skulle tat självmord om min hund dog nu  Hon är hela mitt liv..

Många kramar från mig! Men dina fina hundar kommer vaka över dig.. De lovar jag.

Den här låten är underbar. Jag har lyssnat mycket på den i min sorg och tillägnar den till er andra som också befinner sig i djup sorg och saknad efter älskade djur som vandrat vidare. Eller snarare till alla som befinner sig i sorg och längtan efter någon som varit betydelsefull.  Inom oss finns de alltid kvar.

#9 vad fin :-D man blir varm inombords av den!

Tack alla som svarat på mitt inlägg ang min sorg efter mina kära hundar! Sedan i April förra året så har jag förlorat 4 st av mina hundar!

Detta är oerhört smärtsamt. Mina hundar och katter är mina barn!

Men jag känner att de finns med mig i en annan sfär! Tycker tom att jag ser dem ibland och även känner deras närhet!

Ofattbart tungt att behöva gå igenom fyra förluster på ett år, förstår att du är förtvivlad.

Jag håller med dig, mina katter är mina "barn", och husdjur är ju definitivt familjemedlemmar för alla djurvänner om inte annat.

Jag har ställt ut urnan på balkonbordet vissa dagar nu när det har varit så soligt eftersom min B älskade att ligga och njuta i solen. Vissa skulle ju lätt idiotförklara en men jag gör det för att det känns bra.

Jag tror också att de hälsar på eller rent av stannar kvar ibland när man känner av dem, så du har helt säkert dina älsklingar med dig.