Idag skulle pappa ha fyllt 80 år om han fått leva några månader till. Så det är en jobbig dag och det gör bara så förbaskat ont. :-(

Jag var hem till mamma idag och hon hade köpt en stor röd ros och lagt i en vas bredvid hans inramade foto. Så han hade fått en present iallafall. Sen kom skuldkänslorna. Jag har inte haft en tanke på present och kände mig som en en rutten människa när jag såg den fina rosen han fått av mamma.

Så nu har jag ordnat en present jag också. 250 kr insatta på restlesslegsförbundet. Det tror jag han skulle ha uppskattat - pappa var väldigt aktiv i förbundet. Men det känns lite ruttet, att  denna tanke inte kom för mig förrän jag sett rosen.

Nu har ena brorsan fått nys om det och tyckte det var en bra present, så han skall göra likadant. En stor röd vacker ros vid ett inramat större foto samt lite pengar för RLS blev alltså pappas 80-årspresent, men själv fick han inte vara med. Han ligger i en kyllåda på bårhuset eller var det är (urnsättning senare i vår).