![[stjej]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Är det normalt?
Min älskade storebror tog livet av sig 26 november 2007. Jag saknar han så det gör ont och älskar honom men på senare tid har jag blivit mer o mer förbannad på honom. Hur kan han bara lämna mig med ansvaret för pappa? Hur kan han bara skita i oss o lämna allt?
Innan har jag alltid försvarat honom och sagt att man ska leva för att man själv vill, inte för att andra vill det men nu börjar jag ändra uppfattning…
Ja, det är en helt normal utveckling i ditt sorgearbete. Du är inne i en ny fas:
http://sorg.ifokus.se/articles/4d7158eab9cb46222d068624-olika-faser-i-sorg-och-kris?articles-2
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Du är helt normal.
Vet inte om han har hemsida fortfarande. Men jag lyssnade en gång till en farbror som var diakon o psykoterapeut. Han beskrev hur man sörjer i fyra olika stadier . Dessutom i vilken ordning som helst. Han hade rätt i allt. VAr inget religiöst han pratade , utan mer info
Min fina vänninna tog sitt liv. Jag har gråtit av saknad. Varit urilsk för att hon hade mage att ta livet av sig, skrattat åt alla fina minnen.
Har troligen varit en trafikfara. När jag suttit i bilen och ömsom gråtit av saknad ömson skällt ut henne.Hur hon kunde ha mage att ta livet av sig när hon hade barn.
Varit förb…ad på mig själv för att jag inte förstod. Hur jag nu skulle kunnat göra det.
Jag har kommit på att hon faktiskt bestämnde själv över sitt liv.
Har kommit fram till att hennes tid på jorden var slut. Hon har det bra nu. Kanske tittar hon ner o flinar åt mig från sin himmel ( inte alls otroligt, vore likt henne.
Nu finns hon i tankarna som ett leende,
VIll du skriva av Dig , för det behöver man ibland. Så pm:a bara. Kramar från mig.
Var rädda om varandra
Jag förstår dig, min pappa tog sitt liv förra sommarenm saknaden kan vara obeskrivligt stor, själv har jag aldrig fått den där ilskan, och jag tror inte jag kommer få den heller. Jag förstod honom, även om jag tyckte att det var onödigt, hade funnits andra vägar att gå, om han inte skämts så hemskt att fråga om hjälp, vi i familjen hade gjort allt för honom.
Men det är som sagt en normal del i sorgearbetet att känna ilska, så det är inget ovanligt
Sorg e allt o inget.
I mina ögon kan ingen alls ha fördomar om hur någonting bör vara.. Livet e vad du själv gör det till.
Sköt om dig o ha det bäst.
Tack.
Kram fitnessdea som förlorade min kära älskade mor för 15 år sedan.. en fruktansvärd bitch som aldrig älskade lilla mig o i dag vet jag varför.. Min mor var oälskad o förmådde inte att älska lilla mig.
Rädsla kan ställa till med ett rent helvete.
Älska glömma o förlåta e livets gåva..
Så känn allt du vill känna utan att känna skuld.. för när någon valt att ta sitt liv så har personen själv valt- deras liv deras val.
Starta ny diskussion