-är inte så jävla vackert.

Att ha legat medvetslös i dygn och ha dropp och en hjärtmonitor som visar ojämn hjärtrytm är inte heller så jäva glamouröst.

Varför gör jag detta mot mig själv?

Jag var så förgiftad att hade jag blivit hittad minuter senare hade jag varit död sa läkaren, de visste inte om min kropp skulle orka driva ut gifterna av överdoseringen mediciner i kroppen.

Men jag lever. Orkeslös och utmattad med skam över vad jag drevs till att göra för att orken tog slut och jag fick total blackout.

Jag minns knappt när jag tog alla seroquelen.

TRE vänner har lämnat mig för att jag gav upp.

Är jag värd något då?

Jag vill fortsätta leva, men måste leta anledningar HELA tiden.

Var tvungen att få ur mig detta, förlåt om det var stötande på något vis.

Jag sörjer mitt forna "jag". Jag sörjer tiden jag lekte med livet, inte med döden.
Jag sörjer min självbild.